Det finns stunder i livet som etsar sej fast i minnet . En vacker morgon för några år sen var jag vid mitt kära Kalmar - Dämme . Min F6a hängde över min axel . Monterat tele och nyladdad film . Gick min vanliga runda då jag fick se duvan sitta och sola sej i ett träd . Gick sackta närmre och närmre . Den satt kvar . Fråga mej inte varför - men jag tror att den inte kännde sej rädd för den tvåbenta varelsen som ricktade telet mot den . Fick två bilder - samtidigt kände jag en evig tacksamhet för att duvan satt kvar så jag fick mina bilder . Visst är naturens nycker ett mysterium . Ha det bra och vandra ut i naturen . Kanske ni också en dag får uppleva det jag var med om . Hälsningar Krillan 54 .