![](https://dst15js82dk7j.cloudfront.net/94609/98062403-QDkby.jpg)
![](https://dst15js82dk7j.cloudfront.net/94609/98062408-zRybZ.jpg)
![](https://dst15js82dk7j.cloudfront.net/94609/98062413-EuvQv.jpg)
![](https://dst15js82dk7j.cloudfront.net/94609/98062418-KNLmb.jpg)
![](https://dst15js82dk7j.cloudfront.net/94609/98062423-WTJ8K.jpg)
![](https://dst15js82dk7j.cloudfront.net/94609/98062428-QYrPI.jpg)
![](https://dst15js82dk7j.cloudfront.net/94609/98062433-rQDlr.jpg)
![](https://dst15js82dk7j.cloudfront.net/94609/98062438-09f3r.jpg)
![](https://dst15js82dk7j.cloudfront.net/94609/98062443-zQpHu.jpg)
En av mina favoritkameror är min Nikon D50. En äldre modell med bara 6 miljoner pixlar. Inte mycket att skryta med i dagens läge. Kamerahusen i dag är pixelstinna monster. På min D50 sitter ofta en Nikonzoom 75-300mm. Gedigen kvalitet från 90-talet. Då byggdes optiken med mycket metall istället för plastmaterial. Vet inte om plasten är sämmre men den gedigna känslan finns inte. En fröjd att äga dessa två kompisarna.