Jag mötte bofinken på Björnös nejder . Där på en gren framför det gult lysande rappsfältet satt han och spelade så vackert . Hans röst hördes nog långt ut över landskapet . Så vackert att jag gemförde honom med en operasångare . Kanske var sången tillämpad mej . Min fantasi skenade iväg att han sjöng så vackert för den nyfikna fotografen som satt framför honom med sitt teleobjektiv . Tre bilder blev det-sen fick han nog och flög iväg ut i morgonljuset . Jag tackar bofinken för sången han kanske tilldelade mej .